Du bruka va den som fick upp mig när jag mådde piss, nu minns jag knappt när jag höll om dig sist. Å även fast jag har byggt upp hela min värld kring dig är det inte värt det när du inte ger din själ till mig. Så farväl till min kära, varför blev det såhära..

Det är du, det har alltid bara varit du.

Jag springer inte ifrån mina problem, jag går ifrån något som är sönder. Men det betyder inte att jag inte är rädd. Jag vet bara inte hur jag ska släppa honom..

Det är helt sjukt hur lurad och smutskastad en person man spenderat flera år med kan få en att känna sig. Från att ha känt sig behövd och älskad till, ingenting. Att se den person man alltid sett upp till, gemfört andra med, offrat jävligt mycket för, älskat så mycket så de gjort ont ändras till något helt tvärtemot, det gör så ont. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, allting gör så ont, varje dag är en plåga. Jag är i en stor jävla röra just nu. Det enda jag behöver nu är dig, inte den du är idag, den du va förut. Jag behöver din närhet, din tröst, din omtänksamhet. Men mest av allt, din kärlek. Jag älskade dig då, jag älskar dig nu och jag kommer att göra det lång tid framöver.

Vi sa föralltid, blir det inte fysiskt så blir det psykiskt.

I really need you, here, with me.

Trasig..